Beräkna säkerhetsavstånd enligt EN ISO 13855
En ljusridå skyddar bara om den är placerad tillräckligt långt från riskstället. Standarden EN ISO 13855 anger hur detta avstånd ska fastställas: utifrån den hastighet med vilken en person närmar sig riskstället, utifrån den tid som skyddsanordningen och maskinen behöver för att stanna, samt utifrån den sträcka en hand kan tränga in i skyddsfältet innan den upptäcks.
Med kalkylatorn nedan fastställer du det erforderliga säkerhetsavståndet för vertikala och horisontella skyddsfält, för flerstråliga fotocellsanordningar och för tvåhandsmanöverdon. Du får den fullständiga beräkningsgången, automatiska hänvisningar om övergrepp och undergrepp samt ett utskriftsfärdigt beräkningsunderlag för din tekniska dokumentation.
Vad säkerhetsavståndet är till för
Beröringsfria skyddsanordningar stoppar ingen fysiskt. De utlöser en stoppsignal — och innan den farliga rörelsen faktiskt har stannat går det tid. Under den tiden fortsätter handen att röra sig. Säkerhetsavståndet är just den sträcka som förhindrar att handen når riskstället innan rörelsen har stannat. Det är alltså varken ett erfarenhetsvärde eller en fråga om tillgängligt utrymme, utan resultatet av en beräkning utifrån hastighet och tid.
Grundformeln: S = K × T + C
Alla tillämpningsfall enligt EN ISO 13855 följer samma struktur:
S = K × T + C
K – Anflygningshastighet
Standarden räknar med två värden. 2000 mm/s gäller för hand- och armrörelse vid korta avstånd, 1600 mm/s för hela kroppens annalkande. Vid vertikala skyddsfält med en upplösning upp till 40 mm räknas först med 2000 mm/s. Blir avståndet då över 500 mm, får man räkna om med 1600 mm/s — resultatet får dock inte understiga 500 mm. Denna växling förbises regelbundet i praktiken och leder till avstånd som antingen är onödigt stora eller otillåtet små.
T – Total tid till stillestånd
T består av skyddsanordningens svarstid, inklusive utvärderingsenhet, säkerhetsrelä och styrning, samt maskinens efterloppstid. Svarstiden anges i databladet, efterloppstiden gör det inte: den måste mätas — vid den mest ogynnsamma driftpunkten, med den största verktygsmassan och vid den högsta hastigheten.
C – Intrångsdjup
Intrångsdjupet beskriver hur långt en kroppsdel kan tränga in i skyddsfältet utan att upptäckas. Det beror på detekteringsförmågan: vid en upplösning upp till 40 mm gäller C = 8 × (d − 14 mm), vid grövre upplösningar räknar man med att kroppen upptäcks och alltså med C = 850 mm. En ljusridå med 30 mm upplösning har alltså redan ett intrångsdjup på 128 mm, innan tiden ens spelar in.
De fyra tillämpningsfallen i översikt
- Vertikalt skyddsfält, rätvinklig anflygning — den klassiska ljusridån vid pressar, stansar, matarstationer och robotceller.
- Horisontellt skyddsfält, parallell anflygning — tramsmattor, markplacerade skyddsfält och säkerhetslaserskannrar. Här gäller S = 1600 × T + (1200 − 0,4 × H); skyddsfältets höjd H får inte överstiga 1000 mm.
- Fler- och enstråliga skyddsanordningar — tillträdesskydd med normativt fastställda strålhöjder: 750 mm vid en stråle, 400/900 mm vid två, 300/700/1100 mm vid tre och 300/600/900/1200 mm vid fyra strålar.
- Tvåhandsmanöverdon — S = 1600 × T + 250 mm, dock minst 100 mm.
Fem misstag som oftast förekommer i praktiken
- Efterloppstiden uppskattas i stället för att mätas. Ett värde från maskinens handbok gäller för leveranstillståndet — inte för en broms efter fem års drift.
- Inget tillägg för slitage. Bromsar blir långsammare. Ett tillägg på den uppmätta totaltiden är visserligen inget normvärde, men i praktiken skillnaden mellan ett avstånd som håller i flera år och ett som faller vid nästa besiktning.
- Övergrepp bedöms inte. Ett skyddsfält vars överkant ligger under 900 mm går att greppa över. Då måste dessutom EN ISO 13857 tillämpas.
- Undergrepp bedöms inte. Ligger underkanten över 300 mm finns en väg under skyddsfältet.
- Vistelse i riskområdet förbises. Flerstråliga skyddsanordningar säkrar tillträdet, inte vistelsen. Utan start- och återstartsspärr med kvittering utifrån riskområdet uppstår en fälla i stället för en skyddsåtgärd.
Att mäta efterloppstiden korrekt
Efterloppstiden är den enda storheten i formeln som förändras under maskinens livslängd. Den ska därför inte bara fastställas en gång vid idrifttagningen, utan övervakas vid återkommande kontroller. Den mäts med ett efterloppstidsmätinstrument i det mest ogynnsamma driftläget, flera gånger, och man räknar med det högsta uppmätta värdet. Förändras maskinen — nytt verktyg, högre varvtal, annan broms —, ska mätningen upprepas och säkerhetsavståndet omvärderas.
Vanliga frågor
Vilken version av EN ISO 13855 gäller?
Båda: kalkylatorn kan växlas mellan EN ISO 13855:2010 och ISO 13855:2024. För presumtionen om överensstämmelse med maskindirektivet är den version från 2010 som är listad i EU:s officiella tidning avgörande; på ISO-nivå är den dock dragen tillbaka i och med utgåvan 2024.
Utgåvan 2024 räknar enligt S = (K × T) + D_DS + Z och behandlar övergrepp, genomgrepp och det nyinförda undergreppet var för sig; det största av de tre värdena är avgörande. Tre förändringar får störst genomslag i praktiken: vid tvåhandsmanöverdon ökar räckviddsavståndet från 250 till 550 mm. Vid det horisontella skyddsfältet försvinner det höjdberoende avdraget, värdet ligger nu enhetligt på 1 200 mm. Och undergreppet ingår praktiskt taget aldrig i befintliga beräkningar. Den som planerar i dag bör räkna igenom båda versionerna — det är precis vad omkopplaren är till för.
Gäller det beräknade avståndet även efter en ombyggnad?
Nej. Varje ingrepp i drivning, broms, styrning eller verktyg förändrar efterloppstiden och därmed det erforderliga avståndet. Vid väsentliga ändringar ska man dessutom kontrollera om en ny CE-märkning krävs.
Vad gör man om det erforderliga avståndet inte går att uppnå?
Oftast finns tre vägar: korta efterloppstiden (snabbare broms, direkt frånkoppling), förfina skyddsanordningens upplösning eller ändra skyddskonceptet — till exempel genom en låst skiljande skyddsanordning eller en kombination av skyddsfält och tillträdesskydd. Vilken väg som är ekonomiskt rimlig visar i regel först riskbedömningen.
Räcker beräkningen som bevis?
Den är en byggsten. Dessutom ska den erforderliga prestandanivån (Performance Level) enligt EN ISO 13849-1 påvisas, liksom valideringen av de genomförda åtgärderna och upptagandet i den tekniska dokumentationen. Kalkylatorns beräkningsunderlag ger den spårbara beräkningsgången för detta.
Stöd vid genomförandet
Om det beräknade avståndet inte går att uppfylla konstruktivt, om efterloppstiden måste mätas, eller om det efter en ombyggnad är oklart om en ny bedömning av överensstämmelse krävs, stödjer 4S – Safety Services er i detta. Vi upprättar riskbedömningar, följer CE-överensstämmelsen, ansvarar för valideringen efter genomförda åtgärder och upprättar den tekniska dokumentationen.
Låt situationen granskas — ta kontakt
4S – Sascha Steinkrauß Safety Services e.U., 1230 Wien · 4S@4S.at · +43 664 9123780
Observera: Kalkylatorn stöder tillämpningen av EN ISO 13855 och ersätter varken riskbedömningen eller prövningen i det enskilda fallet. Avgörande är uteslutande standardens ordalydelse.
Levererar ni maskiner till tyskspråkiga marknader (Tyskland, Österrike, Schweiz)? 4S kan även fungera som er tyskspråkiga kontaktperson på plats och följa hela projektet ur ett säkerhetstekniskt perspektiv. Den tekniska dokumentationen upprättas direkt på tyska eller engelska; en version på spanska eller svenska översätts vid behov.